En vinterpromenad 2007

Gotland är vänligt. Stränderna kryllar av sten hitforslad med den senaste istiden för tiotusen år sen, och fast att det är mitt i smällkallaste vintern finns det bara lite is uppe på strandkanten.

En rolig sak som man kan fundera över är det här med alla flyttblock och all grastain (gråsten) som finns på Gotland men som egentligen inte hör hemma här, där det mestadels finns kalksten, sandsten och några andra bergarter man aldrig har hört talas om. Det som är roligt är förstås att forskare funderar över var gutarna fick järn ifrån, smältugnar är tidigaste här i Sverige (se järn på Gotland och järnugnar), men järnet följde nog med istidens enorma massor främmande bergarter till Gotland.



Från den tvärbranta minst trettio meter höga klinten ett stycke upp på land rinner klara bäckar, eller källsprång, ut i den Baltiska havet, som ligger öster om fastlandet. Det Baltiska havet är världens största brackvatten och vi gutar bor mitt i det.



Några hängen lyser fel. De varma vinterdagarna har lockat naturen. Det är den 18 februari 2007 och Brucebo strax norr om Visby är promenadvänligt.



Ovanpå klinten har den Baltiska issjön urholkat manshöga grottor i den hårda revkalkstenen. Nere vid strandkanten har stormar ruskat om, fossil överallt.



Ett gammalt stortrollhjärta ligger bortkastat i en backe. Naturen och promenaderna är spännande och vackra året runt på Gotland. Du är välkommen när du vill.

/text och foto Bernt Enderborg