Forntida gudar, eller underliga saker
Historia
Vi sitter i paradiset och vet just ingenting om gudar. Vad trodde man på långt tillbaka i tidsens mörker? Vet inte, men skuggorna av forntiden är nog längre än vad man tror.
- Vem gick där?
Var det trallande jäntor som vallade djuren eller drog en ko en gudinna på en vagn? Tacitus, den gamle romaren som levde under det första århundradet efter Kristus, säger att moder jord färdas omkring bland folken: "Hon har sin vagn på en ö, där den förvaras under prästers bevakning i ett oskärat hult. Härifrån gör hon sina färder i den av kor dragna vagnen."
Bildsten, 400-talet e.Kr., samtida med den äldsta gissningen av Påsköns befolkande.
Nerthus, så kallar Tacitus henne, och vägen på bilden ovan som leder till en offerbrya har kopplats samman med gudinnan; ett namn i trakterna, Hörte eller Herta, kanske också har med moder jord att göra. Var det på vägen ovan hon färdades?
På Hult och högar trodde man, säger Tacitus också, vilket råkar vara vad som står i Gutasagan, i samma stycke där människooffer nämns:
"Före den tiden och länge därefter trodde man på hult och högar, vi och stavgårdar och på en heden gud. De offrade då sina söner och döttrar och sin boskap, och bedrev blot med mat och dryck."
- Firi þan tima oc lengi eptir siþan. Troþu menn a hult. oc a hauga. wi. oc. stafgarþa. oc a haiþin guþ. blotaþu þair synnum oc dydrum sinum Oc fileþi. miþ matj oc mundgati.
Bilden visar Stora Förvar på Karlsö, och där har man gjort fynd som kan komma från kannibaler. Det bodde folk i grottan 7.400 år f.Kr., en av de äldsta gravläggningar i Sverige. Staden Ur i Mesopotamien som anses vara en av jordens äldsta städer anlades omkring 2.000 år efter att grottmänniskorna på Stora Karlsö åt sina måltider.
De tre djurmännen i Sanda ligger på rad. Vilka dessa var, hur gamla de är, vet vi inte.
En och annan reitarstain, rättarsten, står fortfarande kvar. Här högg man huvudet av onödigt folk. Inte heller hur gamla dessa stenar är vet vi, den ovan från Vallstena - några kilometer från Gudings åkrar där man gjort Sveriges största fynd av offrade vapen - antagligen har man haft behov av att korrigera saker och ting väldigt länge. En rättarsten finns avbildad på en bildsten från 800-talet, se Nåt läskigt.
Alldeles vid kyrkan i Eke står en sten uppställd som hittades under en ladugård i Rone.
- Vem är det där?
Hur gammal stenen är vet vi inte: kanske 3.000, kanske 9.000 år. Ormgudinnan på bilden ovan, hon som håller i ormar, kanske rent av är modern jämfört med vad som står vid Eke kyrka; sockens namn lär komma av hedniska offerriter.
På Bottarvegården i Vamlingbo står en urtida byst, se En underlig sten, men vem det är vet vi inte, om det nu är en människoliknande hamn.
Vi har inga namn, det här är tiden före namn, och vi vet ingenting om vilka riter folk kan tänkas ha haft för sig.
Se också Den underliga stenen i Eke.
Vi tror att vi vet vad vi ser. Tiderna kommer och går, sederna skiftar, livet andas som vanligt. Nuförtin har vi viktiga saker för oss om dagarna, ditten och datten, och för sent upptäcker vi att tiden rusar iväg. Det finns folk som tror att gudar handlar om någonting annat än dem själva.
- Nåja, Gotland är "En kort resa långt bort", men vet du egentligen hur långt bort...
- Vem gick där?
Var det trallande jäntor som vallade djuren eller drog en ko en gudinna på en vagn? Tacitus, den gamle romaren som levde under det första århundradet efter Kristus, säger att moder jord färdas omkring bland folken: "Hon har sin vagn på en ö, där den förvaras under prästers bevakning i ett oskärat hult. Härifrån gör hon sina färder i den av kor dragna vagnen."
Bildsten, 400-talet e.Kr., samtida med den äldsta gissningen av Påsköns befolkande.
Nerthus, så kallar Tacitus henne, och vägen på bilden ovan som leder till en offerbrya har kopplats samman med gudinnan; ett namn i trakterna, Hörte eller Herta, kanske också har med moder jord att göra. Var det på vägen ovan hon färdades?
På Hult och högar trodde man, säger Tacitus också, vilket råkar vara vad som står i Gutasagan, i samma stycke där människooffer nämns:
"Före den tiden och länge därefter trodde man på hult och högar, vi och stavgårdar och på en heden gud. De offrade då sina söner och döttrar och sin boskap, och bedrev blot med mat och dryck."
- Firi þan tima oc lengi eptir siþan. Troþu menn a hult. oc a hauga. wi. oc. stafgarþa. oc a haiþin guþ. blotaþu þair synnum oc dydrum sinum Oc fileþi. miþ matj oc mundgati.
Bilden visar Stora Förvar på Karlsö, och där har man gjort fynd som kan komma från kannibaler. Det bodde folk i grottan 7.400 år f.Kr., en av de äldsta gravläggningar i Sverige. Staden Ur i Mesopotamien som anses vara en av jordens äldsta städer anlades omkring 2.000 år efter att grottmänniskorna på Stora Karlsö åt sina måltider.
De tre djurmännen i Sanda ligger på rad. Vilka dessa var, hur gamla de är, vet vi inte.
En och annan reitarstain, rättarsten, står fortfarande kvar. Här högg man huvudet av onödigt folk. Inte heller hur gamla dessa stenar är vet vi, den ovan från Vallstena - några kilometer från Gudings åkrar där man gjort Sveriges största fynd av offrade vapen - antagligen har man haft behov av att korrigera saker och ting väldigt länge. En rättarsten finns avbildad på en bildsten från 800-talet, se Nåt läskigt.
Alldeles vid kyrkan i Eke står en sten uppställd som hittades under en ladugård i Rone.
- Vem är det där?
Hur gammal stenen är vet vi inte: kanske 3.000, kanske 9.000 år. Ormgudinnan på bilden ovan, hon som håller i ormar, kanske rent av är modern jämfört med vad som står vid Eke kyrka; sockens namn lär komma av hedniska offerriter.
På Bottarvegården i Vamlingbo står en urtida byst, se En underlig sten, men vem det är vet vi inte, om det nu är en människoliknande hamn.
Vi har inga namn, det här är tiden före namn, och vi vet ingenting om vilka riter folk kan tänkas ha haft för sig.
Se också Den underliga stenen i Eke.
Vi tror att vi vet vad vi ser. Tiderna kommer och går, sederna skiftar, livet andas som vanligt. Nuförtin har vi viktiga saker för oss om dagarna, ditten och datten, och för sent upptäcker vi att tiden rusar iväg. Det finns folk som tror att gudar handlar om någonting annat än dem själva.
- Nåja, Gotland är "En kort resa långt bort", men vet du egentligen hur långt bort...
/text och foto Bernt Enderborg