Östergarn kyrka

S:t Ilian, ovan, tör vara kyrkans skyddshelgon: reliefen är tämligen nygjord. Han föddes cirka 650 i Aten, han var eremit och abbot, småningom en av de 14 nödhjälparna och inom Romersk-katolska kyrkan vördas han som ett helgon, där han är skyddshelgon för bl a smeder, fiskare, jägare, herdar, ammande mödrar och en hel hopen annat. Under hans tid som eremit i Arles i södra Frankrike brukade en hind komma till hans grotta och livnära honom med sin mjölk; hinden är med på bilden.



Man känner sig lite kluven inför Östergarns kyrka. Många saker känns förunderligt nya, det har sina randiga, men kyrkan i sig är i alla fall enhetligt uppförd under 1200-talets, saknar torn men är försedd med takryttare. Sakristian tillkom i slutet av 1700-talet.

Kyrkan härjades svårt av ryssarna som brände och plundrade såväl på 1500- som 1700-talet, men den återställdes under prosten Lars Nilsson Neogards ledning vid mitten av 1700-talet. Från denna tid härrör sålunda större delen av interiören.

Inuti sitter en förteckning över "pastores" av Neogards släkt, men det är alltså välförtjänt:





Dopfunten är från 1600-talet.



Altaruppsatsen är gjord på 1700-talet men krucifixet är medeltida.

Östergarn kyrka är kanhända ingen vinstlott för den som studerar medeltida konst men de fyrkantiga kyrkorummen är sköna trots detta.

Det kan nämnas att de tyska sjömän som strök med då ryssarna sköt Albatross i sank vilar i en grav alldeles öster om kyrkan.

Även om kyrkan inte är den intressantaste och konstfullaste av de gotländska kyrkorna har den i alla fall den skönaste minneslund jag någonsin sett:




Det finns en dikt av Gustaf Larsson vid minneslunden, som skrämmande nog börjar:

"Där krupp u själ vill skilles at
jär haguar sjö u nidmörk nat."

Resten får du åka dit och läsa själv; jag kommer inte ihåg om det satt någon översättning på plats, men säkert gjorde det det också.